SAMMANFATTNING KAPITEL 1-3
Storytelling: A Tale of Two Generations
Storytelling för mig och många andra är nog hur man för en berättelse vidare från mun till mun utan några större visuella hjälpmedel. Det är det som de här kapitlen handlar om, hur storytelling har förändrats genom att verktygen har utvecklats. Storytelling kan idag vara så mycket mer än en oral berättelse, det kan vara en upplevelse där flera kan vara delaktiga och kan påverka. I och med internets födelse, och framför allt dess "återfödelse" i och med webb 2.0 så har möjligheterna blivit allt fler och många fler kan nu använda sig av verktygen.
Lisa Swahn har varit och bläddrat lite i våra styrdokument. Inom kunskapskraven för svenska kan hon hitta argument för att inom grundskolans högstadium arbeta med digitalt berättande. Kraven där är höga och hon känner att det skulle vara motiverande för eleverna att få jobba med nya verktyg och medier för att kunna nå dit. Jag håller med om att möjligheterna idag snarare ska vara ett nyskapande verktyg snarare än ett verktyg för rent "maskinskrivande".
Lite insikter utifrån det jag läst hittills...
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Storytelling för mig och många andra är nog hur man för en berättelse vidare från mun till mun utan några större visuella hjälpmedel. Det är det som de här kapitlen handlar om, hur storytelling har förändrats genom att verktygen har utvecklats. Storytelling kan idag vara så mycket mer än en oral berättelse, det kan vara en upplevelse där flera kan vara delaktiga och kan påverka. I och med internets födelse, och framför allt dess "återfödelse" i och med webb 2.0 så har möjligheterna blivit allt fler och många fler kan nu använda sig av verktygen.
Lisa Swahn har varit och bläddrat lite i våra styrdokument. Inom kunskapskraven för svenska kan hon hitta argument för att inom grundskolans högstadium arbeta med digitalt berättande. Kraven där är höga och hon känner att det skulle vara motiverande för eleverna att få jobba med nya verktyg och medier för att kunna nå dit. Jag håller med om att möjligheterna idag snarare ska vara ett nyskapande verktyg snarare än ett verktyg för rent "maskinskrivande".
Lite insikter utifrån det jag läst hittills...
- Jag hade aldrig tänkt på att de gamla datorspel jag förr i tiden brukade spela skulle kunna hamna under området storytelling, men nu är jag ganska glad över att så är fallet! Datorspel är ett suveränt sätt att väcka motivation och intresse hos eleverna.
- Storytelling kan komma in i så många olika ämnen! I veckan funderade jag över vad jag skulle hitta på i min klass under matematiklektionerna. Det har lett till ett temaarbete där IKEA.se är grundstommen, men med en hel del storytelling genom arbetet då eleverna med sina familjer (som dom själva skapat) flyttar in i lägenheter som ska inredas och som varje vecka ska sammanfattas genom skriven text. Jag blev så nöjd med tanken och eleverna verkar gilla iden.
- En berättelse behöver inte vara visuellt fattig för att den ska bli bra! Med hjälp av dagens verktyg kan den bli så mycket mer! Och det behöver inte ens vara särskilt svårt!
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
SAMMANFATTNING KAPITEL 4-7
New Platforms for Tales and Telling
Här försöker Bryan Alexander visa oss alla de möjligheter som finns runt digital storytelling och dagens verktyg. Han diskuterar bloggar, twitter, wikis, social images, facebook, podcasts, web video, VoiceThread och spel, både i liten och stor skala. Många av dessa verktyg och plattformar skulle jag nog själv inte ha kommit på som grunder till digital storytelling men just nu känner jag att flera skulle kunna användas i undervisningssyfte.
I mitt arbete har jag märkt att elever ofta har svårt för hur en berättelse är uppbyggd. En inledning, en berättelse, ett slut, person- och miljöbeskrivningar och även vad som ska hända. Jag är inte helt hundra på var jag har fått följande tankar ifrån, ifall det är något fastslaget eller bara tankar, men visst har det visat sig att barn som under sin uppväxt fått lyssna på mycket sagor och berättande i äldre åldrar har lättare för att utnyttja sin fantasi och därmed själva klara av berättande på ett mycket bättre sätt? Var jag än må ha fått det ifrån så tror jag själv att det måste vara så. Håller ni med?
Jag ser att flera har tagit upp Peters tankar runt att många pedagoger är ”gammelmodiga” och håller sig till det gamla och välkända. Det finns en bok som tar upp just detta fenomen i skolan, ”När det gamla möter det nya” av Stig Roland Rask. I de kurser jag läst sedan jag läste den boken så har jag kunnat använda den i flera olika nivåer. Där pratar han just om behovet av att kunna utvecklas och att inte fastna i gamla hjulspår. Ett exempel jag minns väldigt tydligt är frågan ”hur ska vi göra på skolavslutningen i år?” som ofta följs av ”Hur gjorde vi förra året?”. Jag tror tyvärr att många pedagoger är rädda för att ta steget att utvecklas och att prova på något nytt. Det tar ju tid, och helt ärligt, hur mycket tid har vi pedagoger över för att prova på något nytt?
Gällande läroplanen så tar Ulrica upp lite från grundskolans yngre åldrar där hon kan hitta stöd både i syftestexten och i det centrala innehållet för svenska. Jag som har mina ”rötter” i grundsärskolans läroplan kan hitta liknande information inom ämnet, både i de lägre åldrarna (1-6) och i de äldre (7-9). Sätter jag mig och lusläser läroplanen kan jag nog hitta fler ställen där man kan använda storytelling som en del av undervisningen. Jag uppskattade bland annat blogganvändandet runt historia eller varför inte använda twitter inom sämhaällskunskap?
Lite insikter/funderingar runt kapitlen:
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Här försöker Bryan Alexander visa oss alla de möjligheter som finns runt digital storytelling och dagens verktyg. Han diskuterar bloggar, twitter, wikis, social images, facebook, podcasts, web video, VoiceThread och spel, både i liten och stor skala. Många av dessa verktyg och plattformar skulle jag nog själv inte ha kommit på som grunder till digital storytelling men just nu känner jag att flera skulle kunna användas i undervisningssyfte.
I mitt arbete har jag märkt att elever ofta har svårt för hur en berättelse är uppbyggd. En inledning, en berättelse, ett slut, person- och miljöbeskrivningar och även vad som ska hända. Jag är inte helt hundra på var jag har fått följande tankar ifrån, ifall det är något fastslaget eller bara tankar, men visst har det visat sig att barn som under sin uppväxt fått lyssna på mycket sagor och berättande i äldre åldrar har lättare för att utnyttja sin fantasi och därmed själva klara av berättande på ett mycket bättre sätt? Var jag än må ha fått det ifrån så tror jag själv att det måste vara så. Håller ni med?
Jag ser att flera har tagit upp Peters tankar runt att många pedagoger är ”gammelmodiga” och håller sig till det gamla och välkända. Det finns en bok som tar upp just detta fenomen i skolan, ”När det gamla möter det nya” av Stig Roland Rask. I de kurser jag läst sedan jag läste den boken så har jag kunnat använda den i flera olika nivåer. Där pratar han just om behovet av att kunna utvecklas och att inte fastna i gamla hjulspår. Ett exempel jag minns väldigt tydligt är frågan ”hur ska vi göra på skolavslutningen i år?” som ofta följs av ”Hur gjorde vi förra året?”. Jag tror tyvärr att många pedagoger är rädda för att ta steget att utvecklas och att prova på något nytt. Det tar ju tid, och helt ärligt, hur mycket tid har vi pedagoger över för att prova på något nytt?
Gällande läroplanen så tar Ulrica upp lite från grundskolans yngre åldrar där hon kan hitta stöd både i syftestexten och i det centrala innehållet för svenska. Jag som har mina ”rötter” i grundsärskolans läroplan kan hitta liknande information inom ämnet, både i de lägre åldrarna (1-6) och i de äldre (7-9). Sätter jag mig och lusläser läroplanen kan jag nog hitta fler ställen där man kan använda storytelling som en del av undervisningen. Jag uppskattade bland annat blogganvändandet runt historia eller varför inte använda twitter inom sämhaällskunskap?
Lite insikter/funderingar runt kapitlen:
- addesochidasmamma pratar om hur hon har använt spel som The Sims, wow och GTA i sin undervisning, något som jag tycker är helt underbart kreativt. Men rent lagmässigt, vad får man göra och vad får man inte göra när det gäller spel och flera användare? Jag tror det ska krävas mycket för att få en ibland gammelmodig och ekonomiskt styrd ledning att köpa hem dyra spellicenser?
- Blogg! Helt underbart! Blev fasansfullt inspirerad av det jag läste där och skulle så gärna vilja… Men ibland är det svårt att ”få häcken ur…”. Som nämnt tidigare i min text, och även på flera ställen i dagens media, har man som pedagog väldigt lite tid. OK, jag vet, mycket av det man gör blir tidssparande i längden, men det är ändå ett par veckors arbete som måste ligga som grund. Sedan måste jag ”gnälla” lite på medarbetare, ibland skulle det vara skönt om man jobbade med någon som hade i alla fall liiiite intresse för IKT och öppet tänkande. Men jag lovar! Nästa termin ska jag ta tag i bloggandet som ett verktyg, jag har liksom ingen anledning till att inte göra det med elever som har egna datorer!
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
SAMMANFATTNING KAPITEL 8-11
Combinatorial Storytelling; or, The Dawn of New Narrative Forms
Funderar på om jag har varit slarvig de senaste kapitlen eftersom mina blogginlägg känns korta. Korta, fast naggande goda ;P
De här kapitlen tar upp ytterligare fenomen som har dykt upp de senaste åren. Det första han nämner är ”networked books”. Man kan lätt tro att det bara är e-böcker som räknas in där, men det visade sig bestå av betydligt många fler delar än så. Hit räknas bland annat wikipedias, podcast-serier och youtube, saker som skapats med hjälp av användarna. Bryan nämner fler helt nya saker för mig, book-blogging låter otroligt intressant, medan fan fiction är något jag känner till, men aldrig varit särskilt intresserad av.
Mobila plattformar är nytt, smidigt och modernt. Här jobbar man med program och nätverk som fungerar i mindre skala. Bryan är positiv till hur man kan använda dessa till digtal storytelling eftersom det är något som många har tillgång till. Här fick jag läsa om fler nyheter för mig, mobilnoveller har jag då aldrig hört talas om. Men så smidigt att ha något som skapas och läses med hjälp av något så enkelt som en mobiltelefon. I samma kapitel nämner Bryan hur dagens e-readers inte passar för digital storytelling. Så är det nog, skillnaden mellan en e-bok och en vanlig bok är liten, det är text som läses rakt upp och ner. Men jag tror att med dagens teknik och dess utveckling kan de utvecklas till så mycket mer och jag tycker att det redan är på väg genom att man idag faktiskt involverar andra medier i böcker för att få läsarna mer deltagande. Utifrån ett lärarperspektiv tror jag att det skulle vara suveränt, dagens elever är vana med den typen av medier.
Alternative Reality Games (ARG) låter spännande. Vilken överraskning, jag fastnar för speldelen av alla kapitel. Mysterier är den typ av spel som jag spelar främst just nu, att leta ledtrådar och lösa pussel är min grej, perfekta sättet att tömma hjärnan =) Frågan är hur man hittar alla dessa underbara spel, första uppgiften är ju att hitta spelet.
Augmented Reality (AR) handlar också om att hitta ledtrådar och information, men här gör man det i verkliga livet. Med hjälp av mobiler och appar kan du spela spel eller lära dig något nytt om saker som kanske finns i din närhet.
Mattias Wickberg har valt att titta på en lista över 21st century skills:
Har jag fått några insikter runt dessa kapitel?
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Funderar på om jag har varit slarvig de senaste kapitlen eftersom mina blogginlägg känns korta. Korta, fast naggande goda ;P
De här kapitlen tar upp ytterligare fenomen som har dykt upp de senaste åren. Det första han nämner är ”networked books”. Man kan lätt tro att det bara är e-böcker som räknas in där, men det visade sig bestå av betydligt många fler delar än så. Hit räknas bland annat wikipedias, podcast-serier och youtube, saker som skapats med hjälp av användarna. Bryan nämner fler helt nya saker för mig, book-blogging låter otroligt intressant, medan fan fiction är något jag känner till, men aldrig varit särskilt intresserad av.
Mobila plattformar är nytt, smidigt och modernt. Här jobbar man med program och nätverk som fungerar i mindre skala. Bryan är positiv till hur man kan använda dessa till digtal storytelling eftersom det är något som många har tillgång till. Här fick jag läsa om fler nyheter för mig, mobilnoveller har jag då aldrig hört talas om. Men så smidigt att ha något som skapas och läses med hjälp av något så enkelt som en mobiltelefon. I samma kapitel nämner Bryan hur dagens e-readers inte passar för digital storytelling. Så är det nog, skillnaden mellan en e-bok och en vanlig bok är liten, det är text som läses rakt upp och ner. Men jag tror att med dagens teknik och dess utveckling kan de utvecklas till så mycket mer och jag tycker att det redan är på väg genom att man idag faktiskt involverar andra medier i böcker för att få läsarna mer deltagande. Utifrån ett lärarperspektiv tror jag att det skulle vara suveränt, dagens elever är vana med den typen av medier.
Alternative Reality Games (ARG) låter spännande. Vilken överraskning, jag fastnar för speldelen av alla kapitel. Mysterier är den typ av spel som jag spelar främst just nu, att leta ledtrådar och lösa pussel är min grej, perfekta sättet att tömma hjärnan =) Frågan är hur man hittar alla dessa underbara spel, första uppgiften är ju att hitta spelet.
Augmented Reality (AR) handlar också om att hitta ledtrådar och information, men här gör man det i verkliga livet. Med hjälp av mobiler och appar kan du spela spel eller lära dig något nytt om saker som kanske finns i din närhet.
Mattias Wickberg har valt att titta på en lista över 21st century skills:
- Authentic learning - learning from real world problems and questions
- Mental model building - using physical and virtual models to refine understanding
- Internal motivation - identifying and employing positive emotional connections in learning
- Multimodal learning - applying multiple learning methods for diverse learning styles
- Social learning - using the power of social interaction to improve learning impact
- International learning - using the world around you to improve teaching and learning skills.
Har jag fått några insikter runt dessa kapitel?
- Det finns inte bara en värld idag. Det finns en ”offline”-värld men det finns också flera andra verkligheter som vi måste vara beredda på att delta i. Framförallt måste vi som pedagoger vara beredda på att våra elever inte är invandrar i de här verkligheterna på samma sätt som många av oss vuxna är utan dom är födda och uppvuxna här.
- Som Mattias tar upp så är det tydligt att den sociala biten och samarbete är viktigt i dagens teknologiska samhälle. Den är det som skapar alla dessa möjligheter, utan användarna skulle inte wikipedia uppdateras så regelbundet, youtube skulle inte ha den mängd med videoklipp som finns där idag, att samarbeta med andra leder spelet inom ARG vidare och utan taggande och information skulle inte AG fungera.
- För mig är mobilen viktig, utan den klarar jag inte dagen. Och det handlar inte om att ringa som mobilen ursprungligen skapades för. Utan allt det andra, den sociala biten, mediamöjligheterna, ja allt. Bara det att kunna googla något utan att skriva upp det på en lapp för att kolla det när man kommer hem. Men jag hade aldrig trott att det fanns så otroligt mycket man kunde göra med det.
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
SAMMANFATTNING KAPITEL 12-15
Building your story
Den finns många arbetssätt runt hur man kan jobba med digitalt berättande. Bryan har valt att fokusera på det sätt som CDS arbetar utifrån. Det var många tips, men kan väl känna att det är ett otroligt stort projekt, 3 dagar, och inget man bara kastar sig in i, varken privat eller pedagogiskt. Men trots detta fick man ändå ett par tankeställare runt vad man ska tänka på.
Kapitel 13 visar olika sätt som internet fungera som inspiration. Jag blev otroligt intresserad av twitterature och 6-ords-historier.
Bryan pratar om många saker där jag personligen känner mig träffad. Hur viktigt det är att publicera för att sedan bearbeta och inte bara sitta på kammaren och pilla utan att få någon respons. I dagens många sociala nätverk kan man få mycket kommentarer som kan få en att utveckla både det projekt man jobbar med nu, men även som person och för framtida projekt. Detta är något man kan jobba mycket med elever runt, bland annat i google drive där man kan arbeta i delade dokument och aktivt kan följa arbetet.
Kapitlet gällande digitalt berättande i undervisningen var lite av en lättnad att läsa. Mycket av det han nämnde var saker jag redan funderat över så det känns verkligen som att jag är på rätt spår. Men som jag nämnde och som även Bryan reflekterar över så är tidsaspekten något av ett ankare som gärna stoppar upp. Hur mycket man än vill något så kan man inte arbeta mer än vad man borde. naturligtvis kan man fortfarande göra saker på sin fritid, men alltför ofta känner i alla fall jag att jag är alldeles för oinspirerad för kreativt arbete när jobbet är slut. Men det kanske bara är jag?
Jag hoppas att framtiden visar sig positiv för kreativt lärande och digitalt berättande. Det är något som både pedagoger, vuxna i övrigt och barn behöver. Som Ken Robinson säger, vi måste sluta arbeta på ett sådant sätt att våra barn tappar intresset för kreativitet.
Mikaela skriver att ”I alla läroplaner och både för elever och pedagoger finns det inslag av reflektion, diskussion, planering, utvärdering och liknande, alla som kan ha bra hjälp av brainstorming metoden tror jag.” I grundsärskolans läroplan kan jag läsa att:
Skolans uppdrag:
”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.”
I de olika kursplanerna nämns kreativitet i syftet hos bild, hemkunskap, matematik, musik och slöjd, men jag kan tänka mig vikten av kreativitet och fantasi i så många fler!
Mikaela verkar även visa en viss ”oro” (eller nåt i den stilen) för allt det nya hon har träffat på i och med boken, men hon verkar inte backa för det som finns och det tycker jag är modigt. Bland det värsta som finns är pedagoger som inte törs för att det är nytt, dom kan inte och dom vill inte verka svaga gentemot sina elever. Ta chansen och lär dig något av dom säger jag till de pedagoger som tänker så! (Inte du Mikaela =))
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Den finns många arbetssätt runt hur man kan jobba med digitalt berättande. Bryan har valt att fokusera på det sätt som CDS arbetar utifrån. Det var många tips, men kan väl känna att det är ett otroligt stort projekt, 3 dagar, och inget man bara kastar sig in i, varken privat eller pedagogiskt. Men trots detta fick man ändå ett par tankeställare runt vad man ska tänka på.
Kapitel 13 visar olika sätt som internet fungera som inspiration. Jag blev otroligt intresserad av twitterature och 6-ords-historier.
Bryan pratar om många saker där jag personligen känner mig träffad. Hur viktigt det är att publicera för att sedan bearbeta och inte bara sitta på kammaren och pilla utan att få någon respons. I dagens många sociala nätverk kan man få mycket kommentarer som kan få en att utveckla både det projekt man jobbar med nu, men även som person och för framtida projekt. Detta är något man kan jobba mycket med elever runt, bland annat i google drive där man kan arbeta i delade dokument och aktivt kan följa arbetet.
Kapitlet gällande digitalt berättande i undervisningen var lite av en lättnad att läsa. Mycket av det han nämnde var saker jag redan funderat över så det känns verkligen som att jag är på rätt spår. Men som jag nämnde och som även Bryan reflekterar över så är tidsaspekten något av ett ankare som gärna stoppar upp. Hur mycket man än vill något så kan man inte arbeta mer än vad man borde. naturligtvis kan man fortfarande göra saker på sin fritid, men alltför ofta känner i alla fall jag att jag är alldeles för oinspirerad för kreativt arbete när jobbet är slut. Men det kanske bara är jag?
Jag hoppas att framtiden visar sig positiv för kreativt lärande och digitalt berättande. Det är något som både pedagoger, vuxna i övrigt och barn behöver. Som Ken Robinson säger, vi måste sluta arbeta på ett sådant sätt att våra barn tappar intresset för kreativitet.
Mikaela skriver att ”I alla läroplaner och både för elever och pedagoger finns det inslag av reflektion, diskussion, planering, utvärdering och liknande, alla som kan ha bra hjälp av brainstorming metoden tror jag.” I grundsärskolans läroplan kan jag läsa att:
Skolans uppdrag:
”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.”
I de olika kursplanerna nämns kreativitet i syftet hos bild, hemkunskap, matematik, musik och slöjd, men jag kan tänka mig vikten av kreativitet och fantasi i så många fler!
Mikaela verkar även visa en viss ”oro” (eller nåt i den stilen) för allt det nya hon har träffat på i och med boken, men hon verkar inte backa för det som finns och det tycker jag är modigt. Bland det värsta som finns är pedagoger som inte törs för att det är nytt, dom kan inte och dom vill inte verka svaga gentemot sina elever. Ta chansen och lär dig något av dom säger jag till de pedagoger som tänker så! (Inte du Mikaela =))
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15