Ett kapitel som jag läste med stort intresse och som verkligen satte fart på hjärncellerna. Så mycket saker man kan göra som man aldrig har tänkt på tidigare och allt detta med hjälp av den teknik som finns idag.
Bryan Alexander ser web 2.0 som en startpunkt gällande digital storytelling och listar ett par olika verktyg/plattformar som man kan använda sig av.
Fokus ligger runt bloggar.
Han pekar på likheten mellan bloggar och dagböcker och hur de på så vis kan komma att påminna om de klassiska berättarverktygen. Här har man möjligheten att ska fiction genom olika sätt. Antingen ensam, ett samarbete mellan ett par eller varför inte mellan flera. Inte alltid behöver det man berättar om vara fiction utan även fakta. Han nämner lite olika bloggar som använts på olika sätt, She is a flight risk som inleds med att Isabella V i ett bloginlägg berättar att "On March 2, 2003 at 4:12 pm, I disappeared. My name is isabella v., but it's not. I'm twentysomething and I am an international fugitive." Därefter får man genom olika inlägg följa hennes äventyr som involverar vapen, pengar, advokater, intimitet och bedrägeri. Sann eller inte? Ingen aning!
World without oil är ett alternate reality game där flera olika personer samarbetar för att beskriva de första 32 veckorna efter en global oljekris. Man bloggar, det finns videos, röstmeddelanden och bilder.
The Dionaea House är en urban legend i skepnad av en blog där man kan följa mailväxlingen mellan olika personer och Mark som är på väg till ett hus där han tydligen försvinner. Enligt Crushable en påhittad historia.
Behöver dessa bloggar vara påhittade? Nejdå, det finns ett flertal som tar upp saker som verkligen hänt, Bryan tar bland annat upp en mängder historiska bloggar som på olika sätt tar upp verkliga händelser. I Project 1968 får man följa en "docu-novel" som handlar om två kvinnor och deras färd till en demokratisk konvention. Även om bakgrundshistorien kanske är falsk så finns inslag av fakta i historien.
Bryan visar även på hur man kan arbeta runt litteratur och bloggar då han själv i ett projekt runt Dracula valde att skriva om boken av Bram Stoker till ett mer levande dokument, nämligen i bloggen Dracula.
Jag fastnade väldigt mycket för delen i kapitlet som behandlade just bloggen som verktyg, antagligen på grund av att det är det verktyg som jag känner att jag kan ha mest nytta av. Men Bryan förespråkar även twitter (ha en bakgrundshistoria och låt dina "medförfattare" delta genom att twittra utifrån olika händelser, eller som en förenkling runt historiska händelser), wikis (ett sätt för att låta flera författare samarbeta på ett enkelt sätt, antingen genom att skriva tillsammans eller att turas om, att följa upp det personen före mig skrev), social images (skapa en historia med enbart 5 bilder, utan text (Flickr)i sociala communities) eller Facebook (gör dina karaktärer mer levande, även om Facebook själva inte förespråkar påhittade personer).
Bryan Alexander ser web 2.0 som en startpunkt gällande digital storytelling och listar ett par olika verktyg/plattformar som man kan använda sig av.
Fokus ligger runt bloggar.
Han pekar på likheten mellan bloggar och dagböcker och hur de på så vis kan komma att påminna om de klassiska berättarverktygen. Här har man möjligheten att ska fiction genom olika sätt. Antingen ensam, ett samarbete mellan ett par eller varför inte mellan flera. Inte alltid behöver det man berättar om vara fiction utan även fakta. Han nämner lite olika bloggar som använts på olika sätt, She is a flight risk som inleds med att Isabella V i ett bloginlägg berättar att "On March 2, 2003 at 4:12 pm, I disappeared. My name is isabella v., but it's not. I'm twentysomething and I am an international fugitive." Därefter får man genom olika inlägg följa hennes äventyr som involverar vapen, pengar, advokater, intimitet och bedrägeri. Sann eller inte? Ingen aning!
World without oil är ett alternate reality game där flera olika personer samarbetar för att beskriva de första 32 veckorna efter en global oljekris. Man bloggar, det finns videos, röstmeddelanden och bilder.
The Dionaea House är en urban legend i skepnad av en blog där man kan följa mailväxlingen mellan olika personer och Mark som är på väg till ett hus där han tydligen försvinner. Enligt Crushable en påhittad historia.
Behöver dessa bloggar vara påhittade? Nejdå, det finns ett flertal som tar upp saker som verkligen hänt, Bryan tar bland annat upp en mängder historiska bloggar som på olika sätt tar upp verkliga händelser. I Project 1968 får man följa en "docu-novel" som handlar om två kvinnor och deras färd till en demokratisk konvention. Även om bakgrundshistorien kanske är falsk så finns inslag av fakta i historien.
Bryan visar även på hur man kan arbeta runt litteratur och bloggar då han själv i ett projekt runt Dracula valde att skriva om boken av Bram Stoker till ett mer levande dokument, nämligen i bloggen Dracula.
Jag fastnade väldigt mycket för delen i kapitlet som behandlade just bloggen som verktyg, antagligen på grund av att det är det verktyg som jag känner att jag kan ha mest nytta av. Men Bryan förespråkar även twitter (ha en bakgrundshistoria och låt dina "medförfattare" delta genom att twittra utifrån olika händelser, eller som en förenkling runt historiska händelser), wikis (ett sätt för att låta flera författare samarbeta på ett enkelt sätt, antingen genom att skriva tillsammans eller att turas om, att följa upp det personen före mig skrev), social images (skapa en historia med enbart 5 bilder, utan text (Flickr)i sociala communities) eller Facebook (gör dina karaktärer mer levande, även om Facebook själva inte förespråkar påhittade personer).
RSS Feed