Sitter och försöker remixa Robbans projekt och jag vet exakt hur jag vill ha det men jag vet inte hur jag ska få till det. Den här kursen ger mig gråa hår! :P

Jag har en drake som kan vända sig mot vänste och mot höger och när jag trycker på e så skjuter han en eldboll... Hur får jag eldbollen att reagera rätt?! GAH!

Det här har inget med utbildningen att göra men jag tänkte att mina studiekamrater kan hjälpa till lite.

Dags att välja kurser till hösten, har ni några tips? Satt och tittade igenom Umeås utbud, men det mesta där har jag läst/verkar ospännande.

Har ni läst något som ni kan rekommendera?

Har en plan för vad jag vill göra, hur det ska läggas upp och vad jag behöver. Nu är frågan om det ens går att genomföra =)

Frågan är om jag kommer ha något hår kvar efter detta!

Tror inte det är hälsosamt att drömma scratch....

Jaha... då har man suttit en hel kväll med scratch. Ingen aning om var tiden tog vägen.
Min berättelse är inte särskilt interaktiv på det sätt att man är delaktig, men det hinner jag nog prova på i framtiden. Vet inte om det är något jag kan skicka in i uppgiftsväg eftersom min produktion ska "synliggöra något du tagit fasta på under ditt arbete med kursens första avsnitt." Hmmm... svårt! Fast nu när jag börjar lära mig hur man kan tänka i programmet kan det nog bli lättare!

Hur som helst, ikväll har mitt projekt kretsat runt sagan om pojken som inte ville gå till skolan. Först satt ja och petade med sekundangivelser och retade mig på att det inte fanns någon timer i programmet. Så fick jag ett problem och hittade en tutorial-scratch och såg då att recieve var något som kunde passa mig. Frågan var vad recieve hette i programmet på svenska och hur man fick det att funka... Googla lite mer och när jag snappade upp att broadcast-recieve (sända-ta emot) hörde ihop så gick det mycket bättre.

Tyvärr har jag nu fastnat för att jag vill ha en butcher/man-sprite och ett passande kök och tröttheten börjar tyvärr ta över! Får fortsätta i helgen =)

Fem gånger nu har jag försökt posta i galleri-forumet på scratch, men vad jag än verkar vilja skriva blir jag censurerad och kommentaren raderas. Fattar inte var det är jag skriver som är så tokigt.

Hur som helst, det projekt som jag tycker är intressant blir http://scratch.mit.edu/projects/Hubalaboo/257230 (hoppas det går att länka, annars för ni söka på "Unfamiliar"). Jag är absolut besatt av klicka-spel just nu, ni vet, man klickar sig fram i spelet, man säker gömda objekt och löser pussel och mysterier. Jag sökte efter just hidden objekt och escape room och hamnade på detta söta spel.

Jag ljög i förra inlägget, denna har jag sett förr, men efter att ha sett förra föreläsningen av Ken kunde jag denna gång se den här med mer fokus på vad han sa snarare på bilderna!

Denna handlar delvis om kreativitet, men även om "divergent thinking" att kunna se flera olika lösningar, olika sätt att tolka en fråga och att se flera svar och inte bara ett. 

En del av föreläsningen fick mig att tänka på en övning som jag har fått berättad för mig där man får ett antal spaghettistrån, marshmallows och en bit tejp (har jag för mig) och man ska bygga ett så högt torn som möjligt på en viss tid. De yngre klarar denna övning bäst och förvånansvärt nog så klarar arktitekturstuderande uppgiften sämst! Antagligen för att man är så låst på hur verkligheten ser ut och inte använder sin fantasi. Eller som Ken sa, kan gemet vara 200 meter högt och gjort av gummi?

Aldrig hört Ken Robinson tidigare, men jag kommer nog försöka höra mer av honom. Att höra honom prata om unga barns totala orädsla kring att göra fel och hur vi sedan under skolåren plötsligt bygger upp hela deras skolgång runt en rädsla att göra misstag och därmed ta bort den spontanitet och kreativitet dom hade som små skrämmer mig. "We Don’t Grow Into Creativity, We Grow Out of It" är ju en läskig verklighet, men samtidigt den verklighet som gäller här och nu. Och inte blir den bättre av att sätta in betyg i lägre åldrar och ta bort deras oskuld och oförstördhet ännu tidigare. Då kommer ju alla bli som jag, perfektionister vars mål är att lyckas eller ge upp! Vi behöver lära oss att värdesätta kreativitet och inte bara akademiska meriter!

Tittat på den rekommenderade föreläsningen av Mitch Resnick, en av skaparna bakom Scratch. Han pratade om att unga behöver bli "fluent with the new technology". Han menade på att många unga idag är duktiga på att läsa den nya tekniken, men inte kan skriva med den. Genom Scratch ger man dessa unga en möjlighet att uttrycka sig själva, att kunna vara kreativa med den nya tekniken. Att

Men se så intressant, Bryan tar här upp lite saker som jag redan funderat över och tagit upp. Skönt att se att man inte helt varit ute och cyklat!

Kapitlet handlar om hur man kan utnyttja digital storytelling i sin undervisning. Jag tvekar inte en sekund på att det är möjligt, jag anser precis som Bryan att många elever skulle lockas av den här typen av pedagogik, med en teknik som dom är uppvuxna med. Tyckte det var intressant det där med att vi vuxna, föräldrar och pedagoger, pratar det tekniska språket som ett andraspråk medan våra ungdomar talar det flytande. 

Bryan fortsätter med att påpeka vikten av att kunna sitt ämne innan man kan modifiera det och göra det till en digital storytelling. På så sätt slår man ju flera flugor i en smäll, att få lära sig ett nytt ämne (alternativt fördjupa sig i något man redan kan), arbeta kreativt, skapande och tematiskt och samtidigt kanske lära sig lite nya verktyg.

Tidigare har jag funderat lite över tidsaspekten för mig som pedagog och Bryan påpekar här hur viktigt det är att inse att det inte är något man gör på en kväll utan att det tar lång tid. Han visar på hur man på hans workshops lägger ner tre dagar på ett arbete och som pedagog är det sällan man har den tiden (om det inte är något man är intresserad av, jag har insett att man då kan sitta dygnet runt utan att få betalt för det).

Rekommendationen från Bryan är att introducera storytelling i skolan, för även om det är en del av deras vardagliga liv så kan det vara bra att ta fram exempel och kunna diskutera.