"Readers are likely to have already explored the Web along these lines before reaching this chapter."
Yes - guilty!


Nätet är en otroligt stor källa till inspiration. I det här kapitlet tipsar Brayn om mängder av källor där man kan hitta inspiration till fortsatt skrivande. 
Jag roades mycket av 99 ways to tell a story där grundhistorien är densamma men den presenteras på fler olika sätt och ur olika synvinklar. 
Ett annat smart verktyg är Oblique strategies där man på ett kort får en mening för att boosta det påbörjade arbetet. Man kan även hitta ett urval här.

• "Use an old idea"
• "What are the sectins sections of? Imagine a caterpillar moving"

Bryan föreslår att skriva regelbundet. Inte bara skriva, man kan använda andra medier också, som till exempel fotografering. Som tips föreslår han Michael Kolster. Men jag vet att det även finns mängder med fotobloggar eller projekt som "Ett foto i timmen".

Ibland behöver man begränsa sig i sitt skapande och Bryan rekommenderar då att till exempel använda sig av Twitter där det bara ryms ett visst antal tecken. Lite googlande gav mig begreppet Twitterature.

Bryan nämner äver six-word story eller microtale där man endast får använda sig av 6 ord.

Six-word stories låter skoj och helt klart något jag skulle kunna tänka mig att använda mig av i mitt yrke som pedagog.

I kapitlet nämner Bryan en hel massa fler tips, länkar och ideér men jag har här valt de jag tyckte var intressanta.

Avslutar med ett länk till Patient Voices där patienter med hjälp av bildspel och voicovers kan berätta sina historier.

Kapitlet inleds med att vi får följa arbetet i en 3-dagars workshop i sann Center of Digital Stoytelling anda. Lite svårt att ta till  mig, men samtidigt får man ju alltid lite tips på hur man kan tänka själv. 

Bryan fortsätter sedan med tips på hur man kan jobba själv runt digital storytelling. Han är noga med att påpeka att man inte ska börja i en för stor skala utan börja smått. Sedan skriver han något som är otroligt viktigt för mig:

Jag är en stjärna på att sitta och pilla på saker i evigheter i jakt på den perfekta slutprodukten. Det är i regel skitsvårt för mig att släppa något som jag inte är 150% nöjd med. Men som Bryan säger, jag kan ofta ta tillbaka och göra om och jag själv kan misstänka att man tappar glädjen med något som man jobbar sönder. Men det är inte alltid så lätt att få in i hjärnan :P

När man är klar och har publicerat sitt arbete kommer nästa steg, att bygga ut det redan gjorda arbetet. 

Bryan sätter upp detta som lite av en arbetsgång:

1. Medveten brainstorming
2. Förberedande planering
3. Produktion och skapande
4. Den digitala berättelsens sociala liv (embrace, tolerate, secede)
5. Efterlivet

Följer serien "The Cult" och redan efter första avsnittet satt jag och letade hemliga sidor som hade med showen att göra. Lite skoj att i tredje avsnittet så nämns ARG och AR och reality-games som Assassin, sådant jag satt och läste om igår. Kunde inte låta bli att Googla lite och till slut hamnade jag här, så tydligen är jag inte ensam om tankarna. 

Sammanfattning kapitel 8-11

Funderar på om jag har varit slarvig de senaste kapitlen eftersom mina blogginlägg känns korta. Korta, fast naggande goda ;P

De här kapitlen tar upp ytterligare fenomen som har dykt upp de senaste åren. Det första han nämner är ”networked books”. Man kan lätt tro att det bara är e-böcker som räknas in där, men det visade sig bestå av betydligt många fler delar än så. Hit räknas bland annat wikipedias, podcast-serier och youtube, saker som skapats med hjälp av användarna. Bryan nämner fler helt nya saker för mig, book-blogging låter otroligt intressant, medan fan fiction är något jag känner till, men aldrig varit särskilt intresserad av.

Mobila plattformar är nytt, smidigt och modernt. Här jobbar man med program och nätverk som fungerar i mindre skala. Bryan är positiv till hur man kan använda dessa till digtal storytelling eftersom det är något som många har tillgång till. Här fick jag läsa om fler nyheter för mig, mobilnoveller har jag då aldrig hört talas om. Men så smidigt att ha något som skapas och läses med hjälp av något så enkelt som en mobiltelefon. I samma kapitel nämner Bryan hur dagens e-readers inte passar för digital storytelling. Så är det nog, skillnaden mellan en e-bok och en vanlig bok är liten, det är text som läses rakt upp och ner. Men jag tror att med dagens teknik och dess utveckling kan de utvecklas till så mycket mer och jag tycker att det redan är på väg genom att man idag faktiskt involverar andra medier i böcker för att få läsarna mer deltagande. Utifrån ett lärarperspektiv tror jag att det skulle vara suveränt, dagens elever är vana med den typen av medier.

Alternative Reality Games (ARG) låter spännande. Vilken överraskning, jag fastnar för speldelen av alla kapitel. Mysterier är den typ av spel som jag spelar främst just nu, att leta ledtrådar och lösa pussel är min grej, perfekta sättet att tömma hjärnan =) Frågan är hur man hittar alla dessa underbara spel, första uppgiften är ju att hitta spelet.

Augmented Reality (AR) handlar också om att hitta ledtrådar och information, men här gör man det i verkliga livet. Med hjälp av mobiler och appar kan du spela spel eller lära dig något nytt om saker som kanske finns i din närhet.

Mattias Wickberg har valt att titta på en lista över 21st century skills:

• Authentic learning - learning from real world problems and questions
  
• Mental model building - using physical and virtual models to refine understanding
  
• Internal motivation - identifying and employing positive emotional connections in learning
  
• Multimodal learning - applying multiple learning methods for diverse learning styles
  
• Social learning - using the power of social interaction to improve learning impact
  
• International learning - using the world around you to improve teaching and learning skills.
  

Mattias ser möjligheter att få in alla ovanstående färdigheter i tänket runt alternativa och augmenterade verkligheter. Och jag kan nog känna att jag håller med i den diskussionen. Utifrån en pedagogisk synvinkel tror jag att man med lätta metoder kan få ett bra arbete runt detta. Det gäller att öppna ögonen och vara beredd på att vidga sina vyer.

Har jag fått några insikter runt dessa kapitel?

• Det finns inte bara en värld idag. Det finns en ”offline”-värld men det finns också flera andra verkligheter som vi måste vara beredda på att delta i. Framförallt måste vi som pedagoger vara beredda på att våra elever inte är invandrar i de här verkligheterna på samma sätt som många av oss vuxna är utan dom är födda och uppvuxna här.
  
• Som Mattias tar upp så är det tydligt att den sociala biten och samarbete är viktigt i dagens teknologiska samhälle. Den är det som skapar alla dessa möjligheter, utan användarna skulle inte wikipedia uppdateras så regelbundet, youtube skulle inte ha den mängd med videoklipp som finns där idag, att samarbeta med andra leder spelet inom ARG vidare och utan taggande och information skulle inte AG fungera.
  
• För mig är mobilen viktig, utan den klarar jag inte dagen. Och det handlar inte om att ringa som mobilen ursprungligen skapades för. Utan allt det andra, den sociala biten, mediamöjligheterna, ja allt. Bara det att kunna googla något utan att skriva upp det på en lapp för att kolla det när man kommer hem. Men jag hade aldrig trott att det fanns så otroligt mycket man kunde göra med det.  
  

Augmented Reality, AR är en möjlighet att "drifting through a story", att länka digitalt innehåll till den fysiska världen med hjälp av mobiler och platser.

Mycket av den AR som finns just nu verkar ligga runt information. Med hjälp av en mobiltelefon och en app kan man på olika sätt visa var man är och därmed få ut information om platsen, byggnaden eller området. 

Wikitude är en sådan typ av app. Genom ett par enkla knapptryck så kan man information om det som finns i närheten. Tänkte gå ut och testa själv, men det blir så tidigt mörkt här upp i Lycksele! Får testa imorgon!

Även i spel används Augmenter Reality. Bryan ger exempel på Mad City Mystery och Assassin, både "äldre" modeller. Assassin kan härldeas till 60-talet, då dock utan mobila medier, men man följde efter varandra för att mörda varandra. Han pratar även om LARP, Live-Action Role-Playing, ett spel där man tar fysisk form i spelet, jag antar att det är samma sak som man i Sverige kallar lajv. 

Jag googlade lite på Augmented Reality och spel och ramlade in på Ingress som är Googles spel. Jag tyckte det såg väldigt intressant ut, får se om jag kollar in det ytterligare, krävs ju att man på något sätt involverar den lilla stad där jag bor.

ARG - Alternate Reality Game, en blandning mellan story och spel, ett äventyr där du är involverad, i eget sökande och med hjälp av andra, online och ibland IRL.

Lycka till!

The Maze of Games

The Social Sector

Alt-minds

Då har jag gett mig på nästa kapitel. Detta kapitel handlar om de olika mobila plattformar och verktyg som finns idag. Boken har (i utvecklingssynpunkt) ett par år på nacken och jag tror att det som Bryan skriver om i det här kapitlet har utvecklats mycket sedan boken skrevs.

Bryan ser dessa mobila "apparater" som den ultimata verktyget för digital storytelling. Den används av alla, i alla åldrar och i alla delar av världen, den gör det möjligt att ansluta till den digitala världen överallt, den ger oss tillgång till portabel multimedia och den uppdateras stadigt. Man kan dela innehåll genom bilder, ljud och film, man kan kommentera och editera och uppdatera statusar på flera ställen. Man kan göra listan lång!

Mobilnoveller, keitai shosetsu, var helt nytt för mig, men tydligen väldigt stort i Japan där man skriver noveller på sina mobiltelefoner för att kunna läsas i just mobilen.

I och med mobiler och surfplattor har mängden appar till dessa plattformar ökat i drastisk takt. Här kan man hitta Choose Your Own Adventure spel som The Gamebook adventures. 

Bryan tar även upp e-readers men pekar på att dessa sällan ses som digital storytelling eftersom det i stort sett bara är en bok som råkar kunna bli läst i ett digitalt media. I och med detta kommer jag att tänka på Al Gores bok "Our Choice" som kom för inte så länge sedan. Det är en interaktiv bok där man använder sig av olika medier och inte bara text. Tänk om all faktalitteratur utvecklades så till det här, då skulle man nog kunna fånga många fler läsare!

Vad är det egentligen Bryan menar med kapitlets rubrik, ingen berättelse är en enda sak?

Bryan börjar kapitlet med att peka på att det som definierade en berättelse förr är inte detsamma som idag. Dagens berättelse är betydligt svårare att definiera i och med den tekniska utvecklingen och den cyberkultur som finns runt oss. Visst, vissa saker är lätta och peka på och säga att det är en berättelse (DVD-filmer, DVD-boxar med tv-serier, tryckta böcker osv) medan andra är svårare. 

I det här kapitlet diskuteras fenomenet networked books, något jag aldrig hade hört förr. Men det är något så enkelt som sidor med intern och extern hyperlänkning och med flera olika typer av medier. Bryan ger wikipedia, podcast-serier och youtube-clip som exempel, sådant som ofta är skapat av användarna. 

Andra exempel är bookblogging där till exempel författarna delar med sig av sitt arbete. Det kan vara att man kan följa författarens arbete runt en bok genom dess blogginlägg, att författaren vill göra läsarna delaktiga genom att ta till sig av kommentarer eller att efter en bok getts ut dela med sig av extramaterial som inte kom med i den slutliga produkten. 

Ett tredje exempel är fan fiction som är stort. Här bygger fansen vidare på historier runt olika tv-serier eller filmer, både med text och med bild. 

Åter till frågan jag ställde i början, vad menar Bryan med att ingen berättelse är en enda sak? I dagens networked books samarbetar man och man gör det i flera olika medier, inte längre i enbart tryck helt enkelt.

Suttit och bläddrat lite i gallerierna men börjar bli nervös. Det ser skitkrångligt ut och jag är totalt fast i mina tankar om vad man ska hitta på. Inget jag har sett so far har fallit mig i smaken =(

Tydligen vill inte weebly meddela mig om att jag har fått kommentarer! Jag ska kika på varför!