Tar och joinar upp med monstret.. Nu ska vi döda den rackarns lilla gröna draken!

Berättelse 
Toady är en lite figur som är kär i Toadina men han har aldrig vågat berätta det för henne. Nu har han äntligen tagit mod till sig och ska pussa henne för första gången. Han vet att Toadina tycker om stjärnor så på sin väg till henne ska han plocka upp de stjärnor som han hittar. Hur ska äventyret sluta, med en puss eller piska?

Om spelet, tankar och reflektioner 
Efter ett testprojekt runt ”Pojken som inte ville gå till skolan” kastade jag mig in i spel som jag kallade ”Vilse”. Och vilse kom jag, det blev större och större och till slut var det långt upp över huvudet på mig så det har förpassats till de sälla jaktmarkerna. Dock lärde jag mig en del under arbetets gång, framförallt vikten runt struktur! Nej, nu skulle jag göra något lättare och siktade in mig på ett plattformsspel, hur svårt kan det var? Jäkligt svårt, med flera egenskapade variabler och andra saker jag inte testat förr. Prisa gud för youtube och de mängder med information man kan hitta där. Svårigheten kan dock vara att lösa ett problem med en video och sedan kasta sig in i ett nytt problem, med en ny video, där utgångssätten är olika.

Materialet 
Allt material som jag använder mig av i projektet är antingen clipart taget från diverse gratissidor eller material som jag på något sätt skapat eller bearbetat i Photoshop. Ljudet är från grsites.

Problem 
Att jobba med scrollande skärm och en karaktär som stannar i mitten var struligt. Att sedan dessutom få att runtomkring att funka var inte lättare. Min tanke var fluffiga moln som Toady skulle sjunka ner i, men då envisade han bara med att ramla rakt igenom (klantiga groda). Jag har som sagt var fått använda mig mycket av youtube för att få mitt slutliga resultat. Har även tittat på andras projekt och dess källor och lånat det som lånad kunde.

Framtiden Jag är säker på att Scratch är ett underbart verktyg att använda i skolan, men jag vågar nog inte… än. Men snart kanske?

Dilemma
Mitt projekt är uppladdat, men vill inte fungera som det ska. Hänger lite i forumet och hoppas på svar. Första gången där i dag och fattade inte varför det stod (Blop!) och (Pico Rules!) överallt förrän jag insåg att det även stod så i mitt inlägg. Aprilskämt månne?

Sitter och försöker remixa Robbans projekt och jag vet exakt hur jag vill ha det men jag vet inte hur jag ska få till det. Den här kursen ger mig gråa hår! :P

Jag har en drake som kan vända sig mot vänste och mot höger och när jag trycker på e så skjuter han en eldboll... Hur får jag eldbollen att reagera rätt?! GAH!

Det här har inget med utbildningen att göra men jag tänkte att mina studiekamrater kan hjälpa till lite.

Dags att välja kurser till hösten, har ni några tips? Satt och tittade igenom Umeås utbud, men det mesta där har jag läst/verkar ospännande.

Har ni läst något som ni kan rekommendera?

Har en plan för vad jag vill göra, hur det ska läggas upp och vad jag behöver. Nu är frågan om det ens går att genomföra =)

Frågan är om jag kommer ha något hår kvar efter detta!

Tror inte det är hälsosamt att drömma scratch....

Jaha... då har man suttit en hel kväll med scratch. Ingen aning om var tiden tog vägen.
Min berättelse är inte särskilt interaktiv på det sätt att man är delaktig, men det hinner jag nog prova på i framtiden. Vet inte om det är något jag kan skicka in i uppgiftsväg eftersom min produktion ska "synliggöra något du tagit fasta på under ditt arbete med kursens första avsnitt." Hmmm... svårt! Fast nu när jag börjar lära mig hur man kan tänka i programmet kan det nog bli lättare!

Hur som helst, ikväll har mitt projekt kretsat runt sagan om pojken som inte ville gå till skolan. Först satt ja och petade med sekundangivelser och retade mig på att det inte fanns någon timer i programmet. Så fick jag ett problem och hittade en tutorial-scratch och såg då att recieve var något som kunde passa mig. Frågan var vad recieve hette i programmet på svenska och hur man fick det att funka... Googla lite mer och när jag snappade upp att broadcast-recieve (sända-ta emot) hörde ihop så gick det mycket bättre.

Tyvärr har jag nu fastnat för att jag vill ha en butcher/man-sprite och ett passande kök och tröttheten börjar tyvärr ta över! Får fortsätta i helgen =)

Fem gånger nu har jag försökt posta i galleri-forumet på scratch, men vad jag än verkar vilja skriva blir jag censurerad och kommentaren raderas. Fattar inte var det är jag skriver som är så tokigt.

Hur som helst, det projekt som jag tycker är intressant blir http://scratch.mit.edu/projects/Hubalaboo/257230 (hoppas det går att länka, annars för ni söka på "Unfamiliar"). Jag är absolut besatt av klicka-spel just nu, ni vet, man klickar sig fram i spelet, man säker gömda objekt och löser pussel och mysterier. Jag sökte efter just hidden objekt och escape room och hamnade på detta söta spel.

Jag ljög i förra inlägget, denna har jag sett förr, men efter att ha sett förra föreläsningen av Ken kunde jag denna gång se den här med mer fokus på vad han sa snarare på bilderna!

Denna handlar delvis om kreativitet, men även om "divergent thinking" att kunna se flera olika lösningar, olika sätt att tolka en fråga och att se flera svar och inte bara ett. 

En del av föreläsningen fick mig att tänka på en övning som jag har fått berättad för mig där man får ett antal spaghettistrån, marshmallows och en bit tejp (har jag för mig) och man ska bygga ett så högt torn som möjligt på en viss tid. De yngre klarar denna övning bäst och förvånansvärt nog så klarar arktitekturstuderande uppgiften sämst! Antagligen för att man är så låst på hur verkligheten ser ut och inte använder sin fantasi. Eller som Ken sa, kan gemet vara 200 meter högt och gjort av gummi?

Aldrig hört Ken Robinson tidigare, men jag kommer nog försöka höra mer av honom. Att höra honom prata om unga barns totala orädsla kring att göra fel och hur vi sedan under skolåren plötsligt bygger upp hela deras skolgång runt en rädsla att göra misstag och därmed ta bort den spontanitet och kreativitet dom hade som små skrämmer mig. "We Don’t Grow Into Creativity, We Grow Out of It" är ju en läskig verklighet, men samtidigt den verklighet som gäller här och nu. Och inte blir den bättre av att sätta in betyg i lägre åldrar och ta bort deras oskuld och oförstördhet ännu tidigare. Då kommer ju alla bli som jag, perfektionister vars mål är att lyckas eller ge upp! Vi behöver lära oss att värdesätta kreativitet och inte bara akademiska meriter!