Sammanfattning kapitel 12-15
Den finns många arbetssätt runt hur man kan jobba med digitalt berättande. Bryan har valt att fokusera på det sätt som CDS arbetar utifrån. Det var många tips, men kan väl känna att det är ett otroligt stort projekt, 3 dagar, och inget man bara kastar sig in i, varken privat eller pedagogiskt. Men trots detta fick man ändå ett par tankeställare runt vad man ska tänka på.
Kapitel 13 visar olika sätt som internet fungera som inspiration. Jag blev otroligt intresserad av twitterature och 6-ords-historier.
Bryan pratar om många saker där jag personligen känner mig träffad. Hur viktigt det är att publicera för att sedan bearbeta och inte bara sitta på kammaren och pilla utan att få någon respons. I dagens många sociala nätverk kan man få mycket kommentarer som kan få en att utveckla både det projekt man jobbar med nu, men även som person och för framtida projekt. Detta är något man kan jobba mycket med elever runt, bland annat i google drive där man kan arbeta i delade dokument och aktivt kan följa arbetet.
Kapitlet gällande digitalt berättande i undervisningen var lite av en lättnad att läsa. Mycket av det han nämnde var saker jag redan funderat över så det känns verkligen som att jag är på rätt spår. Men som jag nämnde och som även Bryan reflekterar över så är tidsaspekten något av ett ankare som gärna stoppar upp. Hur mycket man än vill något så kan man inte arbeta mer än vad man borde. naturligtvis kan man fortfarande göra saker på sin fritid, men alltför ofta känner i alla fall jag att jag är alldeles för oinspirerad för kreativt arbete när jobbet är slut. Men det kanske bara är jag?
Jag hoppas att framtiden visar sig positiv för kreativt lärande och digitalt berättande. Det är något som både pedagoger, vuxna i övrigt och barn behöver. Som Ken Robinson säger, vi måste sluta arbeta på ett sådant sätt att våra barn tappar intresset för kreativitet.
Mikaela skriver att ”I alla läroplaner och både för elever och pedagoger finns det inslag av reflektion, diskussion, planering, utvärdering och liknande, alla som kan ha bra hjälp av brainstorming metoden tror jag.” I grundsärskolans läroplan kan jag läsa att:
Skolans uppdrag:
”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.”
I de olika kursplanerna nämns kreativitet i syftet hos bild, hemkunskap, matematik, musik och slöjd, men jag kan tänka mig vikten av kreativitet och fantasi i så många fler!
Mikaela verkar även visa en viss ”oro” (eller nåt i den stilen) för allt det nya hon har träffat på i och med boken, men hon verkar inte backa för det som finns och det tycker jag är modigt. Bland det värsta som finns är pedagoger som inte törs för att det är nytt, dom kan inte och dom vill inte verka svaga gentemot sina elever. Ta chansen och lär dig något av dom säger jag till de pedagoger som tänker så! (Inte du Mikaela =))
Den finns många arbetssätt runt hur man kan jobba med digitalt berättande. Bryan har valt att fokusera på det sätt som CDS arbetar utifrån. Det var många tips, men kan väl känna att det är ett otroligt stort projekt, 3 dagar, och inget man bara kastar sig in i, varken privat eller pedagogiskt. Men trots detta fick man ändå ett par tankeställare runt vad man ska tänka på.
Kapitel 13 visar olika sätt som internet fungera som inspiration. Jag blev otroligt intresserad av twitterature och 6-ords-historier.
Bryan pratar om många saker där jag personligen känner mig träffad. Hur viktigt det är att publicera för att sedan bearbeta och inte bara sitta på kammaren och pilla utan att få någon respons. I dagens många sociala nätverk kan man få mycket kommentarer som kan få en att utveckla både det projekt man jobbar med nu, men även som person och för framtida projekt. Detta är något man kan jobba mycket med elever runt, bland annat i google drive där man kan arbeta i delade dokument och aktivt kan följa arbetet.
Kapitlet gällande digitalt berättande i undervisningen var lite av en lättnad att läsa. Mycket av det han nämnde var saker jag redan funderat över så det känns verkligen som att jag är på rätt spår. Men som jag nämnde och som även Bryan reflekterar över så är tidsaspekten något av ett ankare som gärna stoppar upp. Hur mycket man än vill något så kan man inte arbeta mer än vad man borde. naturligtvis kan man fortfarande göra saker på sin fritid, men alltför ofta känner i alla fall jag att jag är alldeles för oinspirerad för kreativt arbete när jobbet är slut. Men det kanske bara är jag?
Jag hoppas att framtiden visar sig positiv för kreativt lärande och digitalt berättande. Det är något som både pedagoger, vuxna i övrigt och barn behöver. Som Ken Robinson säger, vi måste sluta arbeta på ett sådant sätt att våra barn tappar intresset för kreativitet.
Mikaela skriver att ”I alla läroplaner och både för elever och pedagoger finns det inslag av reflektion, diskussion, planering, utvärdering och liknande, alla som kan ha bra hjälp av brainstorming metoden tror jag.” I grundsärskolans läroplan kan jag läsa att:
Skolans uppdrag:
”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.”
I de olika kursplanerna nämns kreativitet i syftet hos bild, hemkunskap, matematik, musik och slöjd, men jag kan tänka mig vikten av kreativitet och fantasi i så många fler!
Mikaela verkar även visa en viss ”oro” (eller nåt i den stilen) för allt det nya hon har träffat på i och med boken, men hon verkar inte backa för det som finns och det tycker jag är modigt. Bland det värsta som finns är pedagoger som inte törs för att det är nytt, dom kan inte och dom vill inte verka svaga gentemot sina elever. Ta chansen och lär dig något av dom säger jag till de pedagoger som tänker så! (Inte du Mikaela =))
RSS Feed